Postobservation

Postens service liknar i det närmaste ett fritt fall.

Postutdelningen sker senare och senare för varje år. I höstas övergick man till maskinsortering i Stockholmsområdet och sedan dess kommer posten mellan kl 15-16, ibland inte förrän 16.30. Om man som egenföretagare får order via posten som ska effektueras samma dag så hinner man knappt med det innan brevlådorna töms kl 17 en timme tidigare är förut. Det gäller även sista-minuten-brevlådan som tidigare tömdes kl 22.

Antalet brevlådor har drastiskt minskat så att man nu får gå långa omvägar för att posta brev. Posten angav miljöskäl, men så klart att det handlar om pengar. På landet där jag bor halva året har man dragit in den gula brevlådan, men fortsätter att köra ut posten. Därför måste jag under sommarhalvåret åka bil 1 mil t.o.r. till den gula brevlådan för att posta mina brev. Vad vinner man på det? Man kör ju ändå ut posten.

Brevlådornas utförande har också förändrats så att jag inte längre kan posta den dagliga bokposten utan måste uppsöka postens företagscenter. De lämnar inte längre ut företagspost om man inte har en postbox. Så företagsposten ska hämtas i butik dubbelt så långt bort. Snart stänger man alla postens företagscenter.

Portot ökar förstås för varje år i takt med försämringarna. För många år sedan tog man dessutom bort frankoetiketterna för bokförlag och för några år sedan tog man bort 1,5 kg:s portot. Det gör att en bok som väger 1100 gram kostar 72 kronor att skicka, till grannländerna kostar det 220 kronor, dvs. mer än bokens kostnad. Det är helt omöjligt att konkurrera med t.ex. AdLibris som skickar böcker portofritt. Men posten är småföretagarvänlig skriver man i sin tidning Du&Co som vänder sig till små och medelstora företag.

Brevbärarna kräver nu att man ska öka storleken på sitt postinkast. Helgmorgontidningen med alla tjocka bilagor går in utan problem, så även posten. Men runt den maskinsorterade posten finns numera en gummisnodd och ibland måste den avlägsnas så att man kan lägga in posten i uppdelade portioner. Men denna åtgärd anses antagligen för mödosam för brevbäraren. I stället tvingas jag byta brevinkast, vilket också medför att jag måste byta den järngrind som sitter innanför ytterdörren, en kostnad på massor av tusenlappar.

Allt ska bli så bra säger postchefen. Man skonar miljön och man möter människors behov på ett bättre sätt. Det känns som han lever ljusår från åtminstone ensamföretagarens vardag. Postens drastiska försämringar senaste året har påverkat min vardag i mycket hög grad. I min ungdom delades posten ut två gånger om dagen och därefter under förmiddagen. Man kunde gå till postkontoret och få samtliga ärenden - både privata ärenden och företagsärenden - utförda. Dessutom fanns det en gul brevlåda inom rimligt avstånd. Det är ingen tvekan om att det var bättre förr.

För mig är det obegripligt att servicen ska behöva bli sämre och sämre i takt med att tillväxten ökar och företagens - även postens - vinster i småföretagarögon är astronomiska. Samtidigt som massor av potentiella servicemänniskor är arbetslösa övergår man till maskinell hantering och sämre service.