Jag har själv hamnat i det-var-bättre-förr-åldern och gör regelbundet det-var-bättre-förr-observationer. Min avsikt att att presentera dessa observationer här. Kanske kan de ge nutidsmänniskan något att tänka på?



torsdag 2 september 2010

Vårdkultur som försvunnit

Under 40 år har jag som läkare arbetat med behandling och rehabilitering. Jag är fostrad i en kultur där man tog in svårdiagnosticerade patienter på sjukhus för utredning, kopplade in olika konsulter, samlade information och hade en konferens med olika experter närvarande med syfte att komma fram till en rimlig diagnos och ett behandlingsgförslag. Varje expert bidrog med sin pusselbit och tillsammans la man pusslet.

Den kulturen är helt borta i vården. Det finns inga vårdplatser annat än för människor med livshotande tillstånd och nyopererade, såvida det handlar om stora operationer. Utredningar sker mestadels polikliniskt. Remisser går till olika experter. Var och en ser sin pusselbit. Men ingen lägger pusslet. Tanken är säkert att det ska inremmiterande läkare - en allmänläkare - göra. Men om han/hon inte får ihop pusslet så förblir det lösa pusselbitar. Patienten får inte diagnos och därmed inte heller adekvat behandling. Det var bättre förr!