Jag har själv hamnat i det-var-bättre-förr-åldern och gör regelbundet det-var-bättre-förr-observationer. Min avsikt att att presentera dessa observationer här. Kanske kan de ge nutidsmänniskan något att tänka på?



tisdag 17 maj 2011

Tillfällig adressändring

I åratal har jag adressändrat post och tidningar under några sommarveckor. Det har tidigare fungerat utmärkt, men under senare år har det varit problem, allra mest i år.

Jag har tre tidningar som kommer med morgonbudet. Ingen av dessa kom som de skulle under första veckan. Andra veckan fick jag Svenska Dagbladet efter att ha ringt till såväl SvD som utdelande företag. Övriga tidningar, som kommer en respektive två gånger i veckan, har fortfarande, fyra veckor efter det datum eftersändningen skulle börja inte kommit som de ska. Jag har ringt minst fyra samtal till var och en samt till det företag som delar ut tidningarna. Dessutom har jag skickat mejl och påpekat att eftersändningen inte fungerar. Varje gång lovar de att det ska fungera, men det gör det inte. Eftersändningen går med automatik som uppenbarligen inte är automatisk och det har hittills inte fallit någon in att lyfta luren och ringa till det utdelande företaget och meddela att jag ska ha tidningen. Det var bättre förr. Då fanns det levande människor som tog personligt ansvar.

Frustrerade hälsningar
Gunilla Brattberg

tisdag 10 maj 2011

Privatisering av apoteken

Sedan apoteken privatiserades kan man endast ta ut licensierade läkemedel på ett och samma apotek. För mig som intar två licensierade läkemedel, och under sommarhalvåret bor på annan ort, innebär det att jag måste resa 22 mil t.o.r. Stockholm för att få ut mina läkemedel. För att få ut sommarbehovet kontaktade jag den läkare som skriver ut licenser och recept i god tid inför sista kända vistelse i Stockholm inför sommaren. Hon var sjukskriven men man skulle orda att en annan läkare ombesörjde detta. Det tog 3½ vecka innan licenserna skickades och fyra dagar senare hade de inte kommit fram till apoteket dit jag begav mig för att se till att man tog hem dessa läkemedel så att jag skulle få dem med mig till mitt sommarviste. Jag fick åka utan mina läkemedel. Efter diverse mejl och samtal fick jag reda på hur processen går till.

Läkaren skriver licensansökan till apoteket som skickar den vidare till Läkemedelsverket som beslutar och skickar tillbaka besked till Apoteket som skickar beskedet till läkaren som skriver recept och skickar det till Apoteket som sedan kan ta hem dessa läkemedel och efter ytterligare ett par dagar går de att köpa ut. Processen går inte att skynda på edller förenkla. Var finns alla pragmatiker? Varför anlitar man inte konsulter i logistik? Det var bättre förr!

Gunilla Brattberg

Klagomål på vården

Varje dag läser man i tidningar om människor som råkat illa ut i sjukvården. Jag hör själv till dem som har klagomål på vården. Efter att ha fått nog i en sju år lång vårdprocess som pågår fortfarande anmälde jag ett klagomål till Socialstyrelsen. Det är dit man ska anmäla klagomål nu när HSAN lagt ner sin verksamhet vid årsskiftet 2010-2011. Anmälan skickade jag in i början av februari. Någon bekräftelse med ärendenummer kom aldrig. I slutet på april fick jag ett brev där man gav besked om att ärendet var avskrivet med motivering att man endast behandlar händelser som ligger max två år tillbaka i tiden. Mitt sjukdomstillstånd började 2004 och pågår fortfarande. Bara under senaste året har jag gjort 20 läkarbesök i ärendet. Jag tolkade beskedet som att Socialstyrelsen missförstått min anmälan, dvs. inte läst händelseförloppet i bilagan, och skickade ett mejl till handläggaren och påtalade detta. Något bekräftelsemejl kom inte.

Jag är van att myndighetsbeslut följs av en text om hur man överklagar dessa. I Socialstyrelsens besked fanns ingen sådan skrivning. När jag sökte på nätet fann jag till min förvåning att Socialstyrelsens beslut inte går att överklaga! Det känns som om vi bor i forna Sovjetunionen. Det var bättre förr!

Gunilla Brattberg