Jag har själv hamnat i det-var-bättre-förr-åldern och gör regelbundet det-var-bättre-förr-observationer. Min avsikt att att presentera dessa observationer här. Kanske kan de ge nutidsmänniskan något att tänka på?



måndag 14 november 2011

Digitala samhället

På måndagar hjälper jag äldre människor med datorer. Idag kom en förtvivlad kvinna i 80-årsåldern som i början av hösten blev pålurad två mobiltelefoner (en hem och en till landet!) med tillhörande abonnemang i en galleria i Stockholm trots att hon redan hade en mobiltelefon. Dottern såg till att dessa abonnemang blev avslutade och telefonerna skickades tillbaka via posten. Damen gick därefter till Telenorbutiken och visade kvittot på försändelsen. Nu hade hon inte sovit på flera nätter eftersom hon hade fått två påmminelsefakturor på sammanlagt cirka 1000 kronor. Dottern befann sig i Dubai så jag tog på mig uppdraget att ringa till Telenor.

När man ringer det nummer som står angivet på fakturan och och trycket på 1 för befintlig kund kommer ett antal valmöjligheter. Inget av dessa val leder till en levande människa man kan tala med, inte ens när man väljer faktura. Något automatsvar om betalningspåminnelser fanns inte heller. Jag ringde upp igen och valde 2 för icke befintlig kund och efter mycket klickande hit och dit fick jag efter en kvarts väntan till slut en levande röst i telefonen. Trots att damen har postens kvitto på återsända telefoner daterat 2/9 var detta inte registrerat, inte heller dotterns uppsägning. Efter ett långt samtal lyckades jag få Telenorkvinnan att förlänga betalningstiden och under denna tid se till att de båda abonnemangen blev avslutade och därefter skicka bekräftelse på avslutade abonnemang till kunden. Förhoppningsvis kommer det att fungera.

Först lurar man på en äldre dam två mobiltelefoner trots att hon redan har en. Därefter skickar man fakturor och påminnelser trots att abonnemangen blev uppsagda kort efter tecknandet. Portot för återsändelsen fick hon förstås betala själv. Till råga på allt går det inte att komma fram till en levande person i Telenors växel om man anger att man är kund. Enligt kvinnan jag talade med är det ett känt problem som man ska försöka göra något åt.

Hur ska en gammal människa som inte är teknikvan och som har passerat bäst-före-datum när det gäller tankeförmåga kunna värja sig mot försäljare, och hur ska hon bete sig om hon misslyckats med detta? Det var bättre förr, då kunde man ringa och tala med en levande person eller gå till en butik och få det hela uppklarat genast. Då var moralen också högre. Man lurade helt enkelt inte gamla godtrogna människor!

torsdag 27 oktober 2011

Ärlighet lönar sig inte längre

Någon har betalat 146,79 till mitt företagskonto på SEB. Jag har ingen aning om vad det är för inbetalning och skrev till SEB och frågade i syfte att kunna betala tillbaka pengarna om inbetalningen var felaktig. SEB gav besked om att det kostar mig 150 kronor att få svar på varifrån inbetalningen kommer.
Jag tillhör den generation som har lärt sig att ärlighet lönar sig. Men i bankvärlden år 2011 kostar det pengar att vara ärlig. Det var bättre förr!

tisdag 17 maj 2011

Tillfällig adressändring

I åratal har jag adressändrat post och tidningar under några sommarveckor. Det har tidigare fungerat utmärkt, men under senare år har det varit problem, allra mest i år.

Jag har tre tidningar som kommer med morgonbudet. Ingen av dessa kom som de skulle under första veckan. Andra veckan fick jag Svenska Dagbladet efter att ha ringt till såväl SvD som utdelande företag. Övriga tidningar, som kommer en respektive två gånger i veckan, har fortfarande, fyra veckor efter det datum eftersändningen skulle börja inte kommit som de ska. Jag har ringt minst fyra samtal till var och en samt till det företag som delar ut tidningarna. Dessutom har jag skickat mejl och påpekat att eftersändningen inte fungerar. Varje gång lovar de att det ska fungera, men det gör det inte. Eftersändningen går med automatik som uppenbarligen inte är automatisk och det har hittills inte fallit någon in att lyfta luren och ringa till det utdelande företaget och meddela att jag ska ha tidningen. Det var bättre förr. Då fanns det levande människor som tog personligt ansvar.

Frustrerade hälsningar
Gunilla Brattberg

tisdag 10 maj 2011

Privatisering av apoteken

Sedan apoteken privatiserades kan man endast ta ut licensierade läkemedel på ett och samma apotek. För mig som intar två licensierade läkemedel, och under sommarhalvåret bor på annan ort, innebär det att jag måste resa 22 mil t.o.r. Stockholm för att få ut mina läkemedel. För att få ut sommarbehovet kontaktade jag den läkare som skriver ut licenser och recept i god tid inför sista kända vistelse i Stockholm inför sommaren. Hon var sjukskriven men man skulle orda att en annan läkare ombesörjde detta. Det tog 3½ vecka innan licenserna skickades och fyra dagar senare hade de inte kommit fram till apoteket dit jag begav mig för att se till att man tog hem dessa läkemedel så att jag skulle få dem med mig till mitt sommarviste. Jag fick åka utan mina läkemedel. Efter diverse mejl och samtal fick jag reda på hur processen går till.

Läkaren skriver licensansökan till apoteket som skickar den vidare till Läkemedelsverket som beslutar och skickar tillbaka besked till Apoteket som skickar beskedet till läkaren som skriver recept och skickar det till Apoteket som sedan kan ta hem dessa läkemedel och efter ytterligare ett par dagar går de att köpa ut. Processen går inte att skynda på edller förenkla. Var finns alla pragmatiker? Varför anlitar man inte konsulter i logistik? Det var bättre förr!

Gunilla Brattberg

Klagomål på vården

Varje dag läser man i tidningar om människor som råkat illa ut i sjukvården. Jag hör själv till dem som har klagomål på vården. Efter att ha fått nog i en sju år lång vårdprocess som pågår fortfarande anmälde jag ett klagomål till Socialstyrelsen. Det är dit man ska anmäla klagomål nu när HSAN lagt ner sin verksamhet vid årsskiftet 2010-2011. Anmälan skickade jag in i början av februari. Någon bekräftelse med ärendenummer kom aldrig. I slutet på april fick jag ett brev där man gav besked om att ärendet var avskrivet med motivering att man endast behandlar händelser som ligger max två år tillbaka i tiden. Mitt sjukdomstillstånd började 2004 och pågår fortfarande. Bara under senaste året har jag gjort 20 läkarbesök i ärendet. Jag tolkade beskedet som att Socialstyrelsen missförstått min anmälan, dvs. inte läst händelseförloppet i bilagan, och skickade ett mejl till handläggaren och påtalade detta. Något bekräftelsemejl kom inte.

Jag är van att myndighetsbeslut följs av en text om hur man överklagar dessa. I Socialstyrelsens besked fanns ingen sådan skrivning. När jag sökte på nätet fann jag till min förvåning att Socialstyrelsens beslut inte går att överklaga! Det känns som om vi bor i forna Sovjetunionen. Det var bättre förr!

Gunilla Brattberg

måndag 8 november 2010

Telefonabonnemangsregler

Jag ringde till Tele2 för att låta en av mina två fasta telefoner vila ett antal månader och trodde i min enfald att det var att jämföra med att ställa av bilen under vintern och slippa betala skatt och försäkring under avställningsperioden. Men icke, en vilande telefon kostar precis lika mycket som en icke vilande telefon med den skillnaden att den inte går att använda. Vad det då var för vits med ett vilande abonnemang kunde Tele2:s representant inte förmedla. Men tjänsten har man!

tisdag 26 oktober 2010

Betala för att få betala

Alltfler företag debiterar faktureringsavgift. Man får veta att det är gratis om man accepterar e-faktura. Jag har nyligen skaffat mig ett affärspaket för mobiltelefon och mobilt bredband på Tele2 och kontaktar SEB angående mottagande av e-faktura och får då veta att jag utöver 1300 kronor per år som Internetbanken kostar då måste betala ytterligare 500 kronor per år + 2:50 per faktura. För mig innebär det en faktureringsavgift på cirka 44 kronor per faktura. Kostnaden är flyttad från Tele2 till SEB och blivit ännu högre. Som företagare verkar det inte finnas någon möjlighet att slippa betala för att få betala. Det var bättre förr!

Gunilla Brattberg