Jag har själv hamnat i det-var-bättre-förr-åldern och gör regelbundet det-var-bättre-förr-observationer. Min avsikt att att presentera dessa observationer här. Kanske kan de ge nutidsmänniskan något att tänka på?



måndag 14 november 2011

Digitala samhället

På måndagar hjälper jag äldre människor med datorer. Idag kom en förtvivlad kvinna i 80-årsåldern som i början av hösten blev pålurad två mobiltelefoner (en hem och en till landet!) med tillhörande abonnemang i en galleria i Stockholm trots att hon redan hade en mobiltelefon. Dottern såg till att dessa abonnemang blev avslutade och telefonerna skickades tillbaka via posten. Damen gick därefter till Telenorbutiken och visade kvittot på försändelsen. Nu hade hon inte sovit på flera nätter eftersom hon hade fått två påmminelsefakturor på sammanlagt cirka 1000 kronor. Dottern befann sig i Dubai så jag tog på mig uppdraget att ringa till Telenor.

När man ringer det nummer som står angivet på fakturan och och trycket på 1 för befintlig kund kommer ett antal valmöjligheter. Inget av dessa val leder till en levande människa man kan tala med, inte ens när man väljer faktura. Något automatsvar om betalningspåminnelser fanns inte heller. Jag ringde upp igen och valde 2 för icke befintlig kund och efter mycket klickande hit och dit fick jag efter en kvarts väntan till slut en levande röst i telefonen. Trots att damen har postens kvitto på återsända telefoner daterat 2/9 var detta inte registrerat, inte heller dotterns uppsägning. Efter ett långt samtal lyckades jag få Telenorkvinnan att förlänga betalningstiden och under denna tid se till att de båda abonnemangen blev avslutade och därefter skicka bekräftelse på avslutade abonnemang till kunden. Förhoppningsvis kommer det att fungera.

Först lurar man på en äldre dam två mobiltelefoner trots att hon redan har en. Därefter skickar man fakturor och påminnelser trots att abonnemangen blev uppsagda kort efter tecknandet. Portot för återsändelsen fick hon förstås betala själv. Till råga på allt går det inte att komma fram till en levande person i Telenors växel om man anger att man är kund. Enligt kvinnan jag talade med är det ett känt problem som man ska försöka göra något åt.

Hur ska en gammal människa som inte är teknikvan och som har passerat bäst-före-datum när det gäller tankeförmåga kunna värja sig mot försäljare, och hur ska hon bete sig om hon misslyckats med detta? Det var bättre förr, då kunde man ringa och tala med en levande person eller gå till en butik och få det hela uppklarat genast. Då var moralen också högre. Man lurade helt enkelt inte gamla godtrogna människor!