Bensinstationsobservation

Igår tog batteriet slut i den manick jag öppnar bildörrarna med. Jag tog mig till en bensinstation för att skaffa ett nytt batteri. Expediten stod alldeles handfallen. Efter mycket möda och stort besvär fick jag själv isär denna manick och upptäckte att batteriet var gömt bakom en metallplatta som var fastskruvad med fyra pyttesmå skruvar. Jag bad att få låna en liten skruvmejsel och fick en skokartong med diverse prylar huller om buller och beskedet: "Detta är vad vi har." Det fanns ingen liten skruvmejsel där och jag fick lämna macken utan nytt batteri.

Förr fanns det bilkunnigt folk på bensinstationerna. Då kunde man få hjälp med både det ena och det andra som hade med bilen att göra. Nu betjänas mackarna av ungdomar som kan grilla korv men inte vet ett smack om bilar. Förr hade man gott om varor som hade med bilen att göra. Nu är hyllorna fyllda av matvaror. Det var bättre förr!

Så här skriver Statoil till sina kunder:
"Vi är noga med vad DU äter! Varje dag väljer nästan 60 000 av våra kunder i Sverige en kopp kaffe, ett bakverk eller något ur vårt kalla och varma matsortiment till sin paus, lunch, middag eller mellanmål. Det är vi jätteglada och stolta över. Hos oss skall du kunna lita på att få riktigt god mat, av hög kvalitet utan onödiga tillsatser."

Frågan är om man kan lita på att få hjälp med bilen, anledningen till att de flesta besöker bensinstationen. Mat kan man få på massor av ställen, men hjälp med bilen är det svårare att hitta.